Alma ska ut på vift

I dag ska mamman ha ”frilek”. Alma ska efter dagis aka hem till farbror Paco och leka där hela eftermiddagen. De har en hund som Alma har lekt med sedan hon var liten. Hunden tycker om att pussa på Alma, men det är inte alltid som Alma vill bli pussad på. Da sager hon ifran och säger åt hunden att sluta. Hon är inte speciellt rädd av sig direkt. Tur att hundrädslan vi har i min familj (Mamma blev påhappad bakifran av en hund, och jag blev biten i halsen när jag var liten) inte nått Alma :)

Alma med farbror Paco och faster Jenn

Almas "hundkusin" Mora

Hur mysigt det än är att ha Alma hemma, så är det hemskt skönt att fa avlastning i bland, för att kunna uträtta ärenden, städa, eller bara ladda batterierna. Eftersom Alma är första barnbarnet sa är det inte så svårt att fa barnvakter.  Om Jaimes föräldrar hade bott i samma stad som vi sa hade de säkerligen velat haft Alma hos sig nästan varje dag, men på grund av avståndet blir det lite svårt. Jaime har däremot en moster som brukar mer än gärna ha Alma hos sig. Om vi behöver uträtta ärenden eller vill ga ut och äta middag någon dag, sa brukar Alma packa sin lilla väska och åka i väg till gammelmoster Pepa. Om inte hon kan sa brukar Jaimes bröder vilja umgås med Alma. 

Alma med packad resväska

Jag upplever att det är mer självklart här att släktningarna ställer upp som barnvakter. Man kan alltid räkna med släkten, på gott och ont. När Alma föddes var det inte bara vår dotter som föddes utan deras barnbarn, brorsdotter etc som hade fötts. Men sen  är det klart att släken även räknar med din hjälp. Jaime och hans familj brukar ofta hjälpas åt med diverse renoveringar, hjäp med vinodlingarna, flytt etc. I Sverige anlitar man snickare, städhjälp osv, för att man inte vill vara till besvär, även om det så klart är många mor och farföräldrar som hjälper sina barn i Sverige med.