onsdag 21 augusti 2013

Skönt att inte vara gravid längre



Många kvinnor tycker om att vara gravida. Jag tillhör inte riktigt den skaran. Jag tycker mest att det är jobbigt. Man mår illa, får ont i ryggen, får magproblem och blir emotionellt rubbad. Jag tycker därför att det är oerhört skönt att Alicia nu är född och att jag äntligen har fått min kropp tillbaks och en fin liten bebis i famnen.

Det är mycket saker man inte får äta när man är gravid. Spanjorskorna brukar sakna jamon serrano (lufttorkad skinka) och annat kallskuret kött som salchicón, cecina (rökt och lufttorkat nötkött) och chorizo. Eftersom jag har bott här i många år så var även jag bra sugen på jamon serrano under graviditeten. Men jag var även hemskt sugen på rökt lax, sushi (med lax och torsk), mögelostar och rödvin. 




Det är även skönt att slippa gå runt i fula mammakläder. Visserligen har HM ett ganska stort utbud av mammakläder, men det är inte alltid alla plagg kommer till butiken närmast oss. Jag kan fortfarande inte få på mig alla kläder som jag använde innnan jag blev gravid, men magen sjunker för varje dag. Det är en av fördelarna med att amma. Man behöver inte träna för att gå ned i vikt det fixar bebisen.

Under graviditeten har jag även kännt mig som en halvdålig mamma till Alma i och med att jag inte kunnat leka och lyfta henne som förut. Nu har jag mycket mer energi, och behöver inte ta det lugnt på samma sätt som förut. Jag tror att Alma tycker att det är skönt att ha sin mamma tillbaks också :)



Det underbaraste av allt med att inte längre vara gravid är att äntligen ha lilla Alicia hos oss i stället för i magen :)

måndag 19 augusti 2013

Alma träffar sin lillasyster



Alma har varit på semester hos farmor och farfar i Villacañas under Alicias födelse och sjukhusvistelse. Vi tänkte att det var bättre för henne att få göra något roligt under tiden i stället för att åka fram och tillbaks till sjukhuset. Hon har haft jättekul där med Jaimes 10-åriga kusin som hon avgudar. De har åkt och badat, åkt karuseller och lekt massor, så jag tror knappt hon har saknat oss :)

Under tiden har jag och Jaime kunnat koncentrera oss på Alicia och tagit hand om de pappersarbeten som måste göras för att registrera henne och få ut mamma och pappaledighet. Här i Spanien måste man fylla i så många olika dokument, och gå till så många olika platser och ta med kopior på allt, och det är alltid något som man missar, så man får åka tillbaks och stå i kö igen. För att kunna göra detta kan man inte ha en aktiv 3-åring och ett litet hungrigt spädbarn med sig, så det har varit bra att Alma har varit ute på vift, även om saknaden efter henne har varit enorm.

I fredags, då Alicia fyllde en vecka, åkte jag till Villacañas med Alicia, för att systrarna änligen skulle få träffas. Alma visste inte att vi skulle komma precis då, så hon blev glatt överaskad när hon såg mig och Jaime, och jag fick en massor av pussar och kramar. Sedan frågade vi henne var hon trodde att Alicia var, och då kollade hon först på min mage, men när hon såg att jag inte hade någon mage kvar, blev hon fundersam. Sedan visade vi henne Alicia och hon blev helt till sig. Hon blev så glad och överöste lilla Alicia med pussar och kramar. Hon förstod att det var hennes lilla Alicia som äntligen var här och hon gjorde vad hon kunde för att skydda henne. Så fort någon annan kom i närheten av Alicia (förutom mig och Jaime), sa hon: Rör henne inte!!. Efter ett tag blev det lite bättre, men hon tittade vakande så fort någon annan höll i henne. Helst ville hon hålla i henne hela tiden själv (med lite hjälp så klart).



På natten ville Alma sova med mig i sängen, så jag Alma och Alicia sov i samma rum. Alma låg och kramade på mig hela natten, och när Alicia vaknade för att äta satte sig Alma bredvid och tittade på och lekte med Alicias fötter. När jag var tvungen att byta blöja på Alicia, ville Alma vara med också och hjälpa till, så hon hon fick vara min assistent medan jag bytte blöjor. Hon betedde sig som en liten mamma.

Det verkar inte som hon är avundsjuk på Alica än så länge, men jag antar att det kommer.. Eftersom jag själv har två systrar, som jag älskar otroligt mycket och har haft väldigt kul i hop med, vet jag hur härligt det kan vara att ha syskon. Jag hoppas att Alma och Alicia också kommer att trivas bra i hop och att de kommer att ha mycket glädje av varandra. Jag är säker på att Alma kommer bli en jättebra storasyster:)

onsdag 14 augusti 2013

Alicia



I torsdags åkte Jaime och jag in till akuten, för att kolla om jag hade fått förhöjda levervärden. Det hade kliat på magen, handflator och fotsulor hela natten, och jag kände igen dessa symtom från min tidigare graviditet. Dock var jag lite osäker på om jag inbillade mig dessa symptom eller om det verkligen kliade så mycket på riktigt.

När vi kom fram till akuten fick vi komma in nästan direkt och de undersökte mig, mätte värkarna och tog blodprov för att se om mina levervärden stigit. Det hade de mycket riktigt. Det var GPT värdet som hade stigit från 14 till 229 (skall ligga under 38) De sa åt mig att komma tillbaks dagen efter för att sätta igång förlossningen. Eftersom jag var i vecka 41 redan och ganska trött på att vara gravid, blev jag snarare positivt överaskad än negativt, även om det hade varit trevligt om förlossningen satt i gång av sig självt. Det som var tråkigt var att mamma och pappa, som varit på besök i nästan 10 dagar för att kunna vara närvarande vid förlossningen, åkte hem samma dag. 



På fredagen var jag tvungen att gå upp tidigt på morgonen och jag fick såklart inte äta frukost, utan var tvungen att gå dit på fastande mage. Det gav mig oxitocin mitt på dagen och värkarna satte i gång. De blev starkare och starkare och jag skrev snabbt under papprena för att få epiduralen. I min tidigare förlossning hade jag tänkt att jag skulle klara av förlossningen utan epidural, så jag bad inte om att få det förrän jag höll på att dö av smärta. Denna gång hade jag bestämt mig för att inte lida i onödan. Epiduralen fungerade bra och när det var dags att krysta var dosen precis lagom. Jag kände sammandragningarna men jag kände inte smärtan. Kl 20.55 var föddes Alicia. Hon vägde 3380 g och var 50 cm lång. Direkt när hon var ute la barnmorskan henne på min mage och bara efter några minuter kunde jag amma henne. Det blev bara 2 stygn denna gång, och Alicia hade inga komplikationer alls. Hon grät knappt när hon kom ut, hon var lugn som en filbunke. Hon började gråta först när de tog bort henne från mig för att tvätta henne och sätta på henne kläder.

Jaime med Alicia

 Efter förlossningen körde de upp mig med Alicia på magen till rummet där vi skulle vara. Det hade förändrats mycket sedan jag var där med Alma. Nu behövde jag inte dela rum med någon, och de hade satt dit en bäddsoffa till pappan, i stället för en oskön fåtölj. Jaime var ganska nöjd :)

Jag och Alicia efter förlossningen

Första natten blev ganska tuff. Alicia ville äta hela natten, och blev helt tokig så fort jag tog bort henne från bröstet. Jag var lite orolig för att jag inte skulle ha tillräckligt med mjölk denna gång, men dagen efter vaknade jag upp med ett par silikonliknande bröst fulla med mjölk. Sedan dess har amningen flytit på bra. Hon vill äta ganska ofta, men tror att hon använder mig lite som napp också. Hon är annars väldigt lugn och harmonisk. De enda gångerna man hör henne klaga är när hon vill ha mat och man inte är tillräckligt snabb att ge henne det. 



Jag och Alicia fick åka hem på måndagen. Här i Spanien släpper de inte en förrän bebisen har varit under observation 48 timmar, vilket verkar vara skillnad med Sverige, där jag har hört om mammor som fick åka hem bara några timmar efter förlossning i extrema fall. Navelsträngen ramlade av samma dag vi åkte hem, och läkaren konstaterade att Alicia var i perfekt skick.

Det har varit så underbart att fått uppleva en bra förlossning utan komplikationer. När jag födde Alma hade jag en hemsk förlossning som varade i 3 dagar, och i och med att hon föddes i vecka 34 fick hon ligga inne i neonatavdelningen i två veckor. Hon hade så mycket kablar hit och dit så man knappt kunde amma eller byta blöja. Alicia däremot föddes i vecka 41 och var helt klar. Det bästa av allt var att hon fick vara med mig från början och jag behövde bara lämna i från mig henne för det dagliga badet :)


Alicia hemma i soffan