Amning (Lactancia Materna)

I går hade jag profylaxkurs igen, och denna gång var temat AMNING. Barnmorskan berättade om fördelarna med att amma, amningsställningar,myter kring amning och problem som kan uppstå på vägen.

Här är några av de hjälpmedel hon visade upp:

Bröstpump som användes vid sjukhuset, som även jag köpte hem sedan.

Manuell bröstpump

Amningskupor (viktigt att ha från första stund)

Bröstvårtskydd om man får såriga bröstvårtor

Amningskudde (Detta var inte den som barnmorskan visade upp utan den som jag hade hemma)

Jag kommer i håg när Alma föddes. Dagen efter förlossningen vaknade jag upp utan mage och med två silikonliknande bröst. Jag hade hört att det kunde ta upp tll 48 timmar innan mjölken kom, men i mitt fall så var de helt fullproppade med mjölk. Däremot gjorde det väldigt ont och jag kände mig nästan lite febrig. De var så hårda så det knappt gick att få ut något, och ännu svårare för en nyfödd bebis såklart. En av barnmorksorna på neonatoavdelningen berättade att man kunde duscha varmt och tömma brösten i duschen, och det gick jättebra. Detta tips gav även barnmorskan som håller i kursen jag går nu.

Med Alma gick det relativt bra att Alma. Det var dock stressigt i början, eftersom jag inte kunde amma i lugn och ro. Både hon och jag var inlagda i två veckor, fast på olika avdelnngar såklart. Eftersom hon var född för tidigt, var jag tvungen att amma henne var tredje timme. Jag gick ned till neonatavdelningen och vi hade drygt en timma med henne innan vi var tvungna att gå där ifrån.

Det var inte enkelt att amma henne i början eftersom hon låg i kuvös och hade slangar överallt. Hon var så liten och skör. Jag kommer i håg att jag stoppade in henne innanför min sjukhusrock så att hon inte skulle frysa och så att hon skulle vara närmare mig. Det var svårt att få henne att öppna munnen eftersom hon sov mest hela tiden. Men till slut gick det. Men det var en ständig stress att väcka henne och få henne att äta så fort som möjligt eftersom tiden var begränsad. Det var dessutom stressigt att ha en massa barnmorskor över en, som alla sade olika saker, och inte få sitta själv i lugn och ro med Alma.

Amning på sjukhuset

 

På nätterna gav de Alma nappflaska, med antingen min mjölk eller annan mjölk. Det fanns ett rum på sjukhuset där vi mammor fick sitta och pumpa ut mjölk. Man kände sig nästan som en mjölk-kossa, men det var bara att bita i hop. Men jag kommer i håg att det var mycket prestationsångest bland mammorna i salen. En del hade för lite mjölk, andra hade för mycket, och en del hade fått sår i bröstvårtorna så att det blödde. Att vi dessutom inte fick ha våra barn hos oss hela tiden, gjorde inte saken bättre.

Bebisarna vägdes varje dag för att kontrollera att de gick upp i vikt ordentligt. Jag var alltid nervös över om Alma hade fått i sig tillräckligt och hoppades varje dag att hon skulle ha ökat i vikt tillräckligt mycket för att komma hem med oss. 

När vi tillslut fick ta med Alma hem, var jag så otroligt lycklig. Jag hade blivit utskriven dagarna innan, men tillbringade dagarna på sjukhuset, eftersom jag var tvungen att gå dit var tredje timma ändå. Barnmorskan sa att vi skulle komplettera med konstgjord mjölk, men när jag kom hem från sjukhuset struntade jag faktiskt i det. Jag tyckte det kändes viktigt att Alma fick i sig så mycket bröstmjölk som möjligt, så hon fick helt enkelt äta när hon ville. Och det fungerade. Alma ökade i vikt kraftigt de närmaste veckorna, och blev allt mer lik en ”vanlig bebis”. 

Jag ammade Alma ca 10 månader. Det var möjligt mycket tack vare att jag var hemma under de månaderna. Jag hade utöver de 4 månaderna man fick, tagit ut mina semesterdagar och fyra månaders tjänstledighet. Vi får se hur det går med amningen denna gång. Tanken är att jag ska vara hemma ungefär lika länge, men jag kommer troligtvis inte ha lika mycket tid som jag hade med Alma eftersom jag nu kommer ha två barn att ta hand om..

Blodprov

I morse var det dags igen för blodprov och urinprov. Det var på provtagningen i vecka 34 (veckan jag är i nu) som de såg att jag hade förhöjda levervärden då jag väntade Alma. Förhoppningsvis kommer inte historien att upprepas och jag ka fullfölja graviditeten.

Som vanligt var jag tvungen att gå dit på fastande mage. Jaime körde mig som tur var. Jag vågade inte ta bilen när jag inte hade ätit frukost, för då skulle jag troligtvis köra på någon på vägen. Utan frukost fungerar jag inte speciellt bra, jag går in i saker och är allmänt borta och på dåligt humör. Det i kombination med bilkörning är nog ingen bra kombination.

När man tar blodprov här, är det inte som i Sverige, då barnmorskan ansvarar för blodproven. Här får man ingen fast tid utan man får komma mellan 8-10, och ta en nummerlapp när man kommer dit och vänta i väntsalen på sin tur. Väntetiden är drygt en timme, förutom när man ska göra glukostestet för då får man förtur. Denna gången var jag där redan innan 8, men trots det var det många före mig i kön, så jag fick sitta och hungra i hjäl i en timma ungefär.

Receptionen vid väntesalen

Hon som stack mig i armen är en av de mest erfarna där, så hon hittade mina små vener väldigt fort. Vid vissa tillfällen har de varit tvungna att sticka mig flera gånger och en gång använde de till och med en nål som var tänkt för bebisar för att hitta rätt. Men denna gång gick det bra. De tog dock ut några extra rör eftersom min barnmorska beställt extra tester för att kontrollera så att alla levervärdena är bra, inte bara de som kontrolleras rutinmässigt. Jag håller tummarna för att de ser bra ut:)

Ögonfluss (conjuntivitis)

När jag vaknade i morse hade jag väldigt ont i ena ögat. Lite senare, när jag skulle väcka Alma, klagade hon över att hon hade så ont i ögonen. Dessutom märkte jag att hon hade  helt variga ögon. Hon får helt enkelt stanna hemma med mamsen i dag.

Jag tvättade hennes ögon med manzanilla (kamomillte), som jag har lärt mig från min svärmor att det fungerar bra. Det verkade bli lite bättre men vågar inte ta henne till förskolan förrän en läkare har tittat på henne.

Som vanligt är det ett övervägande när hon är sjuk, om hon är tillräckligt frisk för att gå till förskolan eller ej. När det gäller ögonfluss är ju det ganska smittsamt, så även om hon är relativt pigg för övrigt så kändes det bäst att hon stannade hemma i dag. Jag får jobba så mycket jag kan helt enkelt. Det är lättare sagt än gjort när man har en leksugen tre-åring hemma...

Profylaxkurs (Preparación al parto)

I dag har jag varit på profilaxkurs (preparación al parto). I Spanien början man denna förberedande kurs runt vecka 30. Både de blivande mammorna och papporna är välkomna, även om det är få pappor som närvarar. När vi väntade Alma hade jag ”lektionerna” på eftermiddagen, så då följde Jaime med också. Denna gång är det svårare för honom att följa med eftersom vi har Alma att tänka på och kursen är dessutom på morgonen.

Denna kurs hålls en gång i veckan och har både teoretisk och praktiskt innhåll. Barnmorskan som leder kursen ger information och råd om vad vi kan vänta oss under såväl graviditet som förlossning och efter förlossningen.  Det praktiska innehållet består av olika typer av andingsövningar, knipövningar ryggövningar som kan hjälpa oss under graviditeten och för att förebygga problem efter förlossningen.

Barnmorskan visade oss i dag hur vi skulle andas under värkarbetet i dag. Jag fick även lära mig detta innan Alma skulle komma till världen, men jag kommer i håg att under förlossningen så glömde jag bort allt jag lärt mig och andades lite som jag ville.. Knipövningar gick hon också igenom, för att förebygga inkontinens. Sedan gick hon även igenom lite övningar som kan förebygga ryggproblem, samt ställningar som kan hjälpa om bebisen inte vänt sig nedåt.

I dag fick vi dessutom två startpaket med prover av diverse produkter.

 

Hot hot hot

I dag är det så varmt så man knappt kan andas, varken ute eller inne. Eftersom det har varit sådant dåligt väder, har vi inte köpt varken fläktar eller A/C fram tills nu. Jag brukar inte ha något problem med värmen, men nu är det så varmt så inte ens jag står ut. Alma är dessutom mer vild än tam för tillfället, och då bör tålamodet vara på topp. Men värmen gör att tålamodet sjunker och irritationen ökar...

Vi hade visserligen en takfläkt i vårt sovrum som vi köpte precis när vi flyttade in. Den är jag nöjd med. Den är från Leroy Merlin och heter Tokyo.

I går köpte vi även fläkt till vardagsrummet, som är det rummet där vi är mest i. Eftersom vår taklampa i vardagsrummet är svart så ville jag ha en svart takfläkt här också. Dock har vi inte hittat någon som jag verkligen fallit för som är helsvart. Den som vi köpt är nästan svart, den är mörkbrun och är även denna av modern stil. Den heter Ibiza och är även denna från Leroy Merlin.

Sedan så var vi ju tvungna att köpa en fläkt till Almas rum också såklart, så vi fick med oss hem även denna från Leroy Merlin. Den passar bra till Almas färgglada rum.

Nu är det bara att få upp dem i taket som är kvar (den viktigaste delen). Jag önskar jag var duktig på sådant, men det är jag tyvärr inte. Jaime har lovat att han ska sätta upp dem i kväll så vi får hoppas att det går bra utan att taket ramlar ned :)

Hos barnmorskan

I dag var jag hos barnmorskan hela morgonen. Inte för att besöket tog mer än ca 5 minuter, men på grund av den långa väntetiden. När jag kom dit var det personen som hade tid en timme innan mig som var på tur..så det var bara att vänta. Det värsta är att jag vet om att det alltid blir så här, men ändå ska jag vara så punktlig. Gärna kommer jag dit tio minuter innan för att vara säker på att inte missa min tid.

När jag fick komma in så sa jag att jag har noterat att det trycker väldigt nedåt, som om bebisen vill ta sig ut. Då sa barnmorskan att det troligtvis berodde på att bebisen har legat nedåt sedan vecka 20 så huvudet säkert har fixerat sig. Jag tycker att bebisen kunde ha väntat något med detta, för det är ganska obehagligt och gör ont. Jag berättade också om min oro inför förlossningen, inte själva förlossningen med rädslan över att den ska sättas i gång i förtid på grund av förhöjda levervärden. Hon sa att jag inte skulle oroa mig över det, men att de ska göra en helundersökning av levern nästa vecka när jag tar blodprov. Om detta lilla liv föds samtidigt som Alma (i vecka 34) så kommer förlossningen att äga rum nästa vecka. Jag känner mig verkligen inte redo för detta, så hoppas att jag får bra värden och att bebisen mår bra :)

Miniweekend i Benidorm

I helgen åkte vi till Benidorm igen. Denna gång var det jag som körde, i alla fall stora delar av resan. Jag var lite nervös eftersom det var första gången jag körde utan hjälp av körskoläraren. Meningen var att jag skulle köra raksträckorna bara, men eftersom Jaime mådde dåligt så körda jag hela vägen från Villacañas. 

Det var bra övning faktiskt, jag fick prova på hur det är att köra på riktigt. Det var några kritiska stunder när jag blev lite stressad på grund av trafiken, men annars så lyckades jag köra ganska bra tror jag. Det var i alla fall ingen som tutade på mig, vilket de annars inte har något problem med här i Spanien :)

Det var fint väder i Benidorm. Aningen blåsigt, men 25 grader och sol. Det var lagom väder för både mig, Alma och Jaime. Vanligtvis har jag inget problem med värmen, men när man är gravid är man inte lika tålig. Jaime tycker inte alls om solen, han brukar sätta sig i skuggan så fort han får chansen. Alma verkar gilla solen, men tror hon tycker det är skönt när det inte är allt för varmt.

Vi tillbringade dagarna på stranden. Alma och Jaime byggde sandslott, och jag vilade ganska mycket i solstolen:)

Men nu blir det nog inga fler Benidorm besök denna sommar. Vem vet när bebisen tänker komma till världen:)

Destino Benidorm...denna gång med ny förare :)

I dag ska vi åka till Benidorm igen, på en liten minisemester. Denna gång är det ingen mindre än mig som kör :) Jag fick mitt tillfälliga körkort i går, så jag ska köra i alla fall delar av vägen. Det känns lite overkligt, för även om jag har fått körkort så känner jag mig inte riktigt redo på något sätt. Men det är lika bra att sätta i gång att köra så fort som möjligt så att jag inte blir rädd för att ge mig ut i trafiken. Då har allt slit och frustration varit till ingen nytta. 

Det ser ut att bli fint väder de dagar vi ska vara där, varken för varmt eller för kallt. Det blir perfekt för att ta det lugnt i solen och bygga sandslott med Alma. 

Det gäller bara att vi får med oss allting. Innan vi hade barn så var packningen mycket enklare, man behövde i princip bikini, solskyddsfaktor och lite kläder. Nu är packningen ett projekt. Man måste förbereda sig inför diverse scenarier. Vad händer om Alma mår illa på vägen? Vad händer om Alma skulle kissa på sig eller bajsa på sig på vägen? Vad händer om Alma blir utråkad på vägen? Vad händer om Alma skulle bli sjuk under resan? Man måste vara mer förberedd helt enkelt. Vi lyckas alltid glömma någonting, trots att vi har rest så mycket. Förhoppningsvis så får vi med oss det viktigaste i alla fall:)

Jag har tagit körkort!!!

I torsdags hade jag uppkörningsprov och blev mot förmodan GODKÄND!!!För mig som har väntat så länge på att ta körkort var detta verkligen stort. Det var viktigt för mig att ta körkort innan vår andra dotter skulle födas eftersom jag förmodligen inte kommer ha så mycket tid över sedan och att jag verkligen kommer att behöva körkort som tvåbarnsmamma. Jag var väldigt osäker på om jag skulle hinna innan förlossningen,men nu fick jag det i vecka 31, så nu kan jag äntligen slappna av:)

 Min körskolärare hade försökt att  lugnat mig innan jag skulle köra upp och sa att det är inte alltid man får göra alla moment, i bland får man bara köra inne i stan,  och i bland bara på motorvägen, och vissa gånger så behöver man inte ens parkera. Men det var inte mitt fall. Vi körde på motorvägen, inne i centrum, rondeller, högervängar, vänstersvängar och fickparkering.

Det jag var mest orolig över var fickparkeringen, jag var helt säker på att jag skulle misslyckas med det. Min körskolärare använder sig av olika referenspunkter då han lär ut parkeringen. Det tog extremt lång tid innan jag förstod hur han menade. Det är först de senaste dagarna som jag har lyckats på egen hand, men dock inte varje gång. På uppkörningen så tyckte examinatorn att jag skulle fickparkera i uppförspacke, och då fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Men det gick bra, tror aldrig jag parkerat så bra förut som jag gjorde då:) Fickparkering är ett måste här i Spanien, så jag är glad att jag till slut har lärt mig, för det kommer att behövas. 

Nästa vecka får jag mitt provisoriska körkort och om ca en månad så får jag det riktiga, Det tar lite längre tid här i Spanien har jag förstått. I Sverige går det på bara några dagar. Annars så tror jag att det är ungefär samma sak att ta körkort, förutom att man här gör först teorin och sedan börjar övningsköra, medan detta sker paralellt i Sverige.