Glad Påsk!!Feliz Semana Santa!!

La semana Santa påskveckan (den heliga veckan) i Spanien, är en vecka av starkt religöst innehåll där man tänker på Kristus lidande, död och uppståndelse. I Sverige firar vi påsk traditionellt sätt av samma anledning, men för det allra flesta svenskar symboliseras påsken av påskkärringar, påskkycklingar och påskägg, snarare än religösa symboler. 

En påsk när jag var liten

Denna vecka i Spanien är full av processioner, där man bär statyer av Jesus och Jungfru Maria. Att få vara med att bära statyerna är ett hedersuppdrag som spansk katolik. Los Nazarenos, som följer med processionen, är nog det man som svensk blir mest överaskad av. De är iklädda långa kåpor med strutformad huvudbonad, som täcker huvudet nästan helt, med endast två hål för ögonen. Det liknar den dräkt som Ku Klux Klan använder sig av, men har givetvis ingenting med dem att göra. Under inkvisionen på 1400-talet, märktes los pecadores, de personer som begått religösa synder med liknande strut på huvudet, vilket är bakgrunden till varför de klär sig på detta sätt.

Los Nazarenos

Första gången jag såg en sådan procession, bodde jag i Malaga. Jag tyckte det kändes nästan lite otäckt. Jag visste dessutom inte om att man inte fick gå över gatan, när processionen är där, så jag höll nästan på att bli påhoppad av en häst som var med i processionståget. Men nu har jag upplevt dessa processioner många gånger så jag vet vad det är som gäller.

Denna påsk är min syster Kajsa på besök och vi tänkte faktiskt fira en svensk påsk i år. Kajsa hade med sig fyra påskägg, och en massa svenskt godis. Så imorgon blir det påskmiddag och sökande efter påskägg :) Däremot så får nog Alma vänta med tills nästa år med att klä ut sig till påskkärring när vi är i Sverige, för jag tror att grannarna skulle bli lite förvånade om det kommer en liten påskkärring och knackade på här..

Påskägg

Baka baka liten kaka..

På sista tiden har jag blivit så sugen på att baka en massa saker. Kanske är graviditetshormonerna som spökar..

I helgen bakade vi bullar. Det blev en hel del, men nu är det bara några få kvar, för vi är en glusp liten familj. För det försra har jag jobbat hemifrån och då har de liksom varit lite för nära, så jag har gått och molätit. Sedan så har jag en man som älskar sötsaker, och en dotter som älskar mammas hembakta bullar. När hon kommer hem från dagis utbrister hon: Mama, quiero bullar!! Och då är det inte så mycket man kan göra :)

Hembakta bullar

I dag har vi bakat kladdkaka jag och Alma. Men det var väldigt svårt för henne att acceptera att vi skulle lämna lite smet till själva kladdkakan också. Till slut lyckades jag övertala henne och vi lyckades få in kakan i ugnen :)

Det bästa med att baka är att äta smeten, tycker Alma

Kladdkaka

Jag tycker det är ganska kul att baka, men det är inte alltid man har tid. Som svensk är man ju uppväxt med att baka. Lär man sig inte det hemma så lär man sig det i skolan, då hemkunskapen ingår i utbildningen som vilket annat ämne som helst. Jag gick även en tillval som hette Lilla Bagarskolan, där vi fick lära oss att baka kakor, göra tårtor och andra bakverk. Det var dock på högstadiet, som är ett litet svart hål när det gäller min utbildningstid. Det hade varit kul om man fick gå vissa av de kurserna nu i stället, då skulle man uppskatta de mycket mer. Men jag har haft mycket nytta av hemkunskapsboken sedan jag flyttat hemifrån faktiskt, och sju sorters kakor också.

Här i Spanien har man inte hemkunskap i skolan. Skolbarnen får inte lära sig varken att laga mat, städa, diska och allt annat som man behöver för bo själv. Det är väldigt många i min generation här som inte kan laga speciellt mycket mat, och ännu mindre baka kakor. Det beror nog dels på att man bor hemma mycket längre än vad man gör i Sverige (många bor hemma tills de är 30), men det beror nog även på att vi trycker så mycket på att man ska vara självständig i Sverige. När man fyllt 18 är man vuxen och då ska man klara sig själv. Men sen är det ju en helt annan kultur här också. Man äter mycket ute, och går till bageriet och köper kakor i stället. I Sverige lever man mycket mer hemma i sitt hus.

Medelhavsdietens rätta ansikte

Den traditionella kosthållningen i Spanien ingår i det man brukar kalla Medelhavsdieten. Den består av en stort intag av frukt, grönsaker, nötter, bröd, olivolja, vinäger och regelbundet intag av vin.

Det var den bild som jag hade av spansk matkultur innan jag kom hit. Den bilden stämmer till viss del, framförallt att man använder olivolja, man friterar allt med olivolja. När jag inte är hemma brukar min man passa på att göra sig en tallrik av endast friterad mat. Inte med sallad till, ris, potatis eller annat tilltugg. Nej, endast en tallrik med fritos: (kroketter, piroger, bläckfiskringar, räkor etc) .  

En tallrik med fritos

 Som svensk känns detta alldeles för flottigt, och det känns som att det saknas något till, då man är van vid tallriksmodellen.. Men han liksom många andra spanjorer älskar det. Så mycket att man till och med äter det till frukost (churros con chocolate).

Svenska Tallriksmodellen

 

Något mer som överaskat mig är att spanjorerna vill ha socker till allt. När vi dricker kaffe ute, så reagerar folk på att jag dricker kaffet svart, och dessutom utan socker. Det är ingen jag känner här som inte har socker i kaffet. I Sverige däremot vet jag många som har samma kaffesmak som jag. Det är även vanligt att ha socker i juicen och i mjölken, och även i varm choklad (trots att det redan  innehåller socker ). Jag hoppas att Alma inte ser när  han heller i det i sitt glas, så hon börjar ta efter..men jag känner på mig att hon kommer likna sin far när det gäller detta.

Frukosten här består dessutom till stor del av fikabröd. Tidigare har jag nämnt churros con chocolate. Men man äter även croissants, napolitanas, donuts och palmeras de chocolate. 

Croissants, donuts, napolitanas de crema och palmeras de chocolate

Sockerdebatten, som tagit Sverige med storm, har med andra ord inte nått Spanien..och jag tror det dröjer länge innan den når hit :)

Om att vara välkommen oavsett ålder

I går var vi ute och åt på indisk restaurang. Indisk mat är god här i Spanien ocksåJ Vi gick dit med våra vänner, som är av blandad kompott, olika åldrar och olika nationaliteter. I går var vi sex spanjorer, två fransyskor, en svensk och en halvspanjorska/halvsvenska (Alma). Det var hemskt god mat och trevligt sällskap som vanligt :)

Jag och Alma innan middagen

Hela matsällskapet

I Spanien är det vanligt att man går ut och äter hela familjen. Barnen blir aldrig nekade inträde, på varken restuaranger, kafeer eller barer, som många gånger är fallet i Sverige. När vi tar med Alma ut till en restaurang möts vi aldrig av arga eller irriterande blickar för att vi har ett barn med oss. Det är faktiskt väldigt skönt att slippa känna sig till besvär när man går ut, och att man kan fortsätta träffa sina vänner ute även fast man har barn. Jag upplever att folket här har en positiv inställning till barn när man går in på ställen. De kommer fram och pratar med Alma och ler mot oss.  På senaste tiden har det stått mycket i svenska tidningar om cafeer och restauranger som inte släpper in barn och barnvagnar, vilket upprört många barnföräldrar.

I Sverige är åldersdiskrimineringen dock inte ett nytt fenomen. Man har länge nekat ungdomar under 20, 25, 21 etc beroende på vilket ställe det är. I Sverige har vi lag på att man inte får dricka alkhol när man är under 18, och därför får man heller inte komma in på krogen innan dess. När man fyller 18 så tror man att dörrarna nu är öppna, men snart upptäcker man att man bara får komma in på en del ställen som tillåter 18-åringar. Varje ställe bestämmer själva vilken typ av klientel de vill ha på sin krog, inte baserat på musiksmak eller intresse utan baserat på ålder.

I Spanien får vem som helst komma in överallt (Det finns säkert vissa undantag här också, som jag dock inte känner till). När du är 18 år kommer du in på alla krogar. När man går ut på krogen här så reagerar man som svensk på den heterogena skalan man möts av. Det kan vara alltifrån 18-åringar till 50-åringar på samma ställe och dansa till samma musik. I Sverige förekommer inte detta överhuvudtaget, då vi är så rädda för att blanda oss med folk från andra åldrar. Jag tycker att det är skönt att alla ens vänner, och till och med ens familj kan följa med ut, och att ingen behöver stå själv kvar utanför dörrarna till baren, restaurangen eller kafeet och skämmas i sin ensamhet. Det är lite konstigt att vi tycker att det är ok att diskriminera personer efter ålder, när vi svenskar generellt sätt är väldigt kritiska mot all annan typ av diskriminering. Sverige borde lära sig lite mer av Spanien och övriga Europa när det gäller denna diskriminerande åldersdikriminerande attityd. Jag tror att detta skulle skapa en mycket trevligare stämning på uteställena även i Sverige.

Smörgåstårtadags

I dag ska vi äta smörgåstårta, som vi gjorde i går kväll under min ledning. Min mormor Astrid gjorde alltide smörgåstårta när vi kom på besök eftersom hon visste hur mycket jag tyckte om det. Hon var otroligt duktig på att slänga i hop en smörgåstårta. Hon tog det hon hade i kylen och gjorde en tårta av det. Det kunde vara ingredienser som för en själv inte verkade kompatibla, men när hon blandade i hop det blev det hur gott som helst. 

Mormor och Morfar

Jag för traditionen vidare här i Spanien. Jag brukar göra smörgåstårta och bjuda alla när jag fyller år, när Jaime fyller år eller när Alma fyller år. Då brukar vi bjuda in alla våra vänner här och de uppskattar det verkligen. Det är flera av mina spanska vänner som har fått receptet, och sedan gjort det för släkt, vänner och arbetskompisar och fått beröm för det :)

Min födelsedag 2012

Ost och skinktårta, Iberisk smörgåstårta (anpassad till den spanska kulturen med serranoskinka), Räk och laxtårta

Själv, brukar jag göra en smörgåstårta med lax och räkor, men när jag bjuder många brukar jag göra andra varianter också för de som inte äter skaldjur.Detta är den tårtan vi ska äta nu. Det är den jag brukar göra med lax och räkor, men utan lax denna gång eftersom jag ska undvika det nu när jag är gravid. 

Dagens smörgåstårta

I dag var det ingen som fyllde år, men vi var så sugna på smörgåstårta så vi gjorde en i alla fall:)

Kontroller under graviditeten

Jag tänkte berätta lite om vilka kontroller som görs här i Spanien under graviditeten och min erfarenhet av dessa.

Första kalendermånaden

Det första man gör när man får reda på att man är gravid här är att gå till läkaren och få det bekräftat. Och så skickas man vidare till specialistvården som har hand om de tester, blodprov och ultraljud som utförs under graviditeten. Jag kommer i håg att de räknade ut beräknat födelsedatum vid detta tillfälle. 

Andra  kalendermånaden

Vid första mötet hos specialisten ( el tocoginecologo), berättar man om sin kliniska historik, levnadsvanor, och familjens kliniska historik, för att se om det finns någon risk för ärftliga sjukdomar.  Doktorn vill även veta ens ålder, yrke, hur många gånger man varit gravid, om man har haft någon abort osv. Pappans kliniska historik bör ses över, men kommer inte i håg att Jaime fick några frågor över huvudtaget, men jag kan ha fel. Vid detta tillfärlle beräknas födelsedatumet igen baserat på senaste mensen. Jag har beräknat födelsedatum 3-4 augusti, men detta kommer troligtvis inte att stämma med tanke på att Alma föddes 6 veckor för tidigt.

Under denna månad görs även de förta blod-och urinproverna samt ultraljud. Det är normalt sätt en gång per trimester som man skall vara med om detta. De kollar röda och vita blodkroppar, järnnivå, kolestorol, glukosnivå, levervärden samt om man har anikroppar för toxiplasmosis, röda hund, syfilis, HIV och hepatit. De kontrollerar även i detta provtillfälle vilken blodgrupp man har, för att se om det är kompatibelt med bebisens. De kollar så att man inte har Rh- och pappan Rh¨, efterom bebisen kan ha rh¨och mammans blodkroppar kan då skada bebisen.  Nu för tiden så kan man stoppa att detta händer som tur är. Mamman får man en dos gammaglobina Anti D i sjätte månaden och sedan ytterligare en dos 72 timmar innan födseln. Men detta är inget som jag behövt uppleva. 

Man gör även ett första ultrljud, för att se om det finns fler en ett foster och hur det är placerat, hjärtslag och hur stor fostret är för att räkna ut om det beräknade förlossningsdatumet stämmer.  Det är dessa stunder man njuter mest av under graviditeten, när man får se hur de små liven har det där inne. Det är vid detta tillfälle man förstår att man är gravid på riktigt. 

Almas lillasyster i vecka 12

Tredje kalendermånaden

Denna månad tar man ett blodprov, där man faktiskt inte behöver vara på fastande mage J Testet heter triple screening, och går ut på att mäta beta-HCF, alfabetaprotein och estirol. Det är för att se om det finns någon chans att bebisen har Down syndrom. Mina värden var normala, men jag vet flera av mina bekanta som har haft höga nivåer av detta, men deras bebisar har sedan  inte fått Down syndrom. Om dessa värden är höga så får man själv fatta beslut om man skall ta ytterligare prover eller ej. 

Fjärde kalendermånaden

Under denna månad, i vecka 20 görs ett andra ultraljud. Denna gång är det för att se om fostret har några missbildningar. Doktorn kollar igenom så att alla kroppsdelar finns och att  alla inre organ är närvarande och fyller sin funktion. Denne kollar även livmoderns läge och fostrets utveckling. Det är även i detta skede som man brukar ta reda på bebisens kön, om man vill veta det. Detta är en av de mest spänningfulla ögonblicken under graviditeten. 

Almas lillasyster i vecka 20

Femte kalendermånaden

Denna månad brukar det inte göras några prover normalt sett. Det är den månaden jag är i un. Det är en ganska bra månad. Jag mår inte illa länge i alla fall och jag har börjat känna starkar när bebisen sparkar, vilket är en härlig känsla. Däremot har jag börjat fått ont i ischiasnerven, jag tror att det är där jag har ont i alla fall. Jag har ont ungefär i svanskotan, och det gör extra ont om jag böjer mig ner, sitter för mycket eller går för mycket.. Man blir lite begränsad så att säga. Jag har inte varit hos läkaren än (tycker om att ställa diagnos själv med hjälp av google :)), men det lutar åt att jag måste gå dit snart, om det inte blir bättre. 

Sjätte kalendermånaden

Många gravida kvinnor kan drabbas av graviditetsdiabetes- För att kolla detta, gör man ett test som heter O´ Sullivan, som går ut på att man först tar ett blodprov, och därefter får man dricka 50 gram glukos för att sedan ta ytterligare ett blodbrov en timme senare. Under denna timme får man sitta och vänta på fastande mage och koncentrera sig på att inte kräkas upp sörjan. När jag gjorde detta test under min förra graviditet trodde jag att slutet var nära. Först skulle man gå i väg till doktorn utan att äta någon frukost, och självklart utan kaffe. Jag blir helt svimfärdig om jag inte får äta frukost innan jag går i väga någonstans. Jag blir dessutom på mycket dåligt humör. När jag kom till provtagningen så fick jag först vänta ett tag, och sedan blev det min tur att bli stucken. Detta är inte någon jag tycker är särkilt behagligt heller.. Sedan var det dags att dricka denna sliskiga drycken, och vänta på hur kroppen skulle reagera på detta. Min kropp reagerade med att kräkas upp allting. Tror att jag satt där i en halvtimme och koncentrerade mig på att inte kräkas, men tillslut gick det inte. Då blev jag tvungen att komma tillbaks följande dag och göra om hela proceduren..Till slut så klarade jag det, men det var en riktigt hemsk upplevelse som jag hoppades på att aldrig mer behöva gå igenom. Men snart är det dags igen..i nästa kalendermånad närmare bestämt. Jag har till och med frågat om man kan få slippa göra detta test, men det är obligatoriskt, så lätt kommer man inte undan..

Om värdena ligger över 140 tyder det på möjlig graviditetsdiabetes, och då måste de göra ytterligare ett test, men denna gång dricka 100 gram glukos och sitta tre timmar och göra ett blodprov per timme. Jag är glad att mina värden låg under 140. Jag hade nog inte klarat att dricka det dubbla…

Sjunde kalendermånaden

Under denna månad görs normalt sätt inga prover.

Åttonde kalendermånaden

I denna månad görs det tredje och sista ultraljudet mellan vecka 30 och 34. Det är för att kolla bebisens läge och hur mycket vätska som finns i placentan. Man upprepar även de blodprov och urinprov man tagit de tidigare trimestrerna, med vissa undantag. Det var under detta tillfälle som de, när jag väntade Alma, upptäckte att jag hade mycket förhöjda levervärden. Det var transaminanivåerna som var förhöjda. Jag hade haft fruktansvärd klåda i flera dagar på magen, händer och fötter, men detta var inget jag tagit på allvar eftersom jag trodde att graviditetsklåda ingick i graviditeten. Det var när jag skulle ha sista ultraljudet som de frågade mig om jag hade haft klåda, och så tog de om proverna utifall värdena skulle ha sjunkit. Men de hade i stället fördubblats, och det enda de kunde göra var att sätta i gång förlossningen omedelbart. Jag var lite skeptisk först, och tyckte att Alma behövde växa till sig lite mer. Men då blev jag inkallad till ett rum med ca 20 läkare som förklarade för mig hur farligt det skulle vara om jag väntade en dag till..

Nioende kalendermånaden

Jag kom aldrig till denna kalendermånad eftersom Alma föddes innan, men hoppas på att komma dit denna gång. Ca tre till fyra veckor innan beräknad förlossning kontrollerar man bebisens rörelser och hjärtljud, samt sammandragningarnas intensitet varje vecka.  Men som sagt hit kom jag aldrig, så har ingen erfarenhet av sista graviditetsmånaden..

Jag tror att kontrollerna är ungefär samma som man gör i Sverige, förutom att vi har ett ultraljud mer här. I Sverige brukar man göra ultraljud endast i vecka 12 och 18 som jag har förstått det.

Alma ska ut på vift

I dag ska mamman ha ”frilek”. Alma ska efter dagis aka hem till farbror Paco och leka där hela eftermiddagen. De har en hund som Alma har lekt med sedan hon var liten. Hunden tycker om att pussa på Alma, men det är inte alltid som Alma vill bli pussad på. Da sager hon ifran och säger åt hunden att sluta. Hon är inte speciellt rädd av sig direkt. Tur att hundrädslan vi har i min familj (Mamma blev påhappad bakifran av en hund, och jag blev biten i halsen när jag var liten) inte nått Alma :)

Alma med farbror Paco och faster Jenn

Almas "hundkusin" Mora

Hur mysigt det än är att ha Alma hemma, så är det hemskt skönt att fa avlastning i bland, för att kunna uträtta ärenden, städa, eller bara ladda batterierna. Eftersom Alma är första barnbarnet sa är det inte så svårt att fa barnvakter.  Om Jaimes föräldrar hade bott i samma stad som vi sa hade de säkerligen velat haft Alma hos sig nästan varje dag, men på grund av avståndet blir det lite svårt. Jaime har däremot en moster som brukar mer än gärna ha Alma hos sig. Om vi behöver uträtta ärenden eller vill ga ut och äta middag någon dag, sa brukar Alma packa sin lilla väska och åka i väg till gammelmoster Pepa. Om inte hon kan sa brukar Jaimes bröder vilja umgås med Alma. 

Alma med packad resväska

Jag upplever att det är mer självklart här att släktningarna ställer upp som barnvakter. Man kan alltid räkna med släkten, på gott och ont. När Alma föddes var det inte bara vår dotter som föddes utan deras barnbarn, brorsdotter etc som hade fötts. Men sen  är det klart att släken även räknar med din hjälp. Jaime och hans familj brukar ofta hjälpas åt med diverse renoveringar, hjäp med vinodlingarna, flytt etc. I Sverige anlitar man snickare, städhjälp osv, för att man inte vill vara till besvär, även om det så klart är många mor och farföräldrar som hjälper sina barn i Sverige med.

Solen lyser himlen är blå, vad det är skönt att leva då..

I dag har våren kommit till Madrid. Det luktade vår i luften. Solen sken och himlen var blå.  Det är sådana här dagar man verkligen känner hur härligt det är att bo här. Jag är en väldigt väderstyrd person. De dagar det regnar ute, kan jag bli nästan deprimerad. Men så fort solen tittar fram sa ploppar lyckokänslor upp i kroppen.

Har man barn så ar det skönt att kunna ga till lekparken i stället för att hitta pa en massa aktiviteter inomhus. Idag har Alma och jag suttit pa balkongen och sjungit sånger och läst böcker. Mamman fick dricka sitt kaffe och njuta av livet medan dottern läste sagan om prinsessan som hette, hör och häpna ”Mamma!”  Hur mysigt som helst  :)

Mama, quiero glass!!

I dag har vi gjort jordgubbsglass i Jaimes by. Det är något som Alma inte kan få nog av, och ett av de första ordern som hon uttalat J Hon har lite svårt i bland med att skilja på spanska och svenska, så hon brukar säga: Mama, quiero glass!!

Jag använder mig av detta recept:

Jordgubbsglass (i glassmaskin)

250 g färska jordgubbar eller osockrade djupfrysta
1 1/2 dl socker
1 msk citronsaft
2 dl vispgrädde
1 dl mjölk

Rensa de färska bären eller låt de djupfrysta bären tina. Mosa dem väl och blanda med de övriga ingredienserna, eller mixa alla ingredienser tillsammans i matberedare eller mixer. Starta glassmaskinen och häll i blandningen.

Blandningen är otroligt god. Men det är aningen svart att följa svenska recept i Spanien, eftersom de inte alls har samma typ av mått här. De använder sig inte av decilitermatt, kryddmått, matsked och tesked etc, utan i stället av viktenheter. Hemma har jag svenska mått som jag har köpt på IKEA, men när vi är i byn, sa far jag köra lite på känn. 

Jag loggar på hemifrån…

I dag har jag arbetat hemifrån. Det är en lyx att kunna göra det lite då och då. Speciellt när man är gravid, och kanske inte känner sig hundraprocentig varje dag.

Många arbetsgivare tycker inte om när deras anställda arbetar hemifrån. De kanske har haft fall där produktiviteten har sjunkit när deras anställda arbetat hemifrån eller upplever att det är svårare att kontrollera vad de anställda egentligen gör. Men i många fall kan man arbeta precis lika bra, om inte bättre hemifrån. Jag tycker att jag arbetar mer fokuserat och koncentrerat när jag är hemma, det finns inte lika många störningsmoment som när jag är på kontoret. I och med att jag sitter i ett kontorslandskap när jag är på kontoret, så kan det vara skönt att vara hemma när man har viktiga telefonmöten på agendan. Jag upplever även att det är bättre att arbeta hemifån om jag har mycket att göra, då är det enklare för mig att stanna kvar lite extra för att slutföra vissa arbetsuppgifter. När jag är på kontoret måste jag gå exakt när jag slutar för att kunna hämta min dotter, för om jag missar bussen så kommer jag en halvtimme sent. Hemma har jag större marginal eftersom jag redan är hemma.

Det är hemskt skönt att slippa pendla de dagar jag jobbar hemifran. När jag ska till kontoret måste jag gå upp senast kl 7 för att ta mig till jobbet, men när jag jobbar hemifrån kan jag gå upp kvart i 9 och bara logga på. Det är en stor skillnad i sömn, vilket jag behöver mycket av just nu :) Tack vare att jag kan jobba hemifrån, har jag dessutom kunnat arbeta i princip varje dag sedan jag blev gravid, fastän de tre första månaderna kändes som en lång baksmälla. Det är även bra att kunna vara hemma när barnen är sjuka, även om det är lite svårare att vara effektiv dessa dagar. I Spanien är det inte lika självklart att kunna vabba, så då får man helt enkelt hitta andra lösningar.

Jag som har många nära och kära i Sverige, har dessutom möjlighet att åka till Sverige och arbeta därifrån. Jag har ett stort behov av att hälsa på min familj, vilket skulle vara ett problem om jag hade ett annat arbete. Jag kan tex arbeta från nmamma och pappa två tre veckor och på så sätt inte behöva använda alla semesterdagarna till resor till Sverige.

Däremot skulle jag inte vilja arbeta hemifrån varje dag. Det kan ju lätt bli lite ensamt. Man förlorar ju den sociala biten helt. Jag tycker det är trevligt att gå till kontoret och träffa mina kollegor. Där jag jobbar brukar vi alltid gå ut och äta frukost, vilket är något jag saknar när jag jobbar hemifrån. Likaså att småprata medan man arbetar. Det är ju såklart bra för sammanhållningen i teamet att komma till kontoret lite då. Men att kunna jobba hemifrån 2-3 gånger i veckan är det ideala.

Jag tror att både arbetsgivare och anställda skulle tjäna på att ha denna möjlighet. Men för att det skall fungera så krävs det självklart självdisciplin, motivation och teknisk möjlighet. Och det beror ju såklart på vilket typ av arbete man har  :)

Alma får en lillasyster!!

Jaimes pappa har förlorat sin talang!!Trodde inte det var sant när doktorn sa att det var en liten flicka som låg där inne. Jag blev otroligt glad :) Även om jag hade blivit glad över en pojke också, så är det något speciellt med att vara systrar. 

Almas blivande lillasyster

Jag har själv två systrar och vet inte vad jag skulle ha gjort utan dem. Jag och min äldre syster Kajsa var väldigt tajta när vi var små, och hängde alltid i hop. Eftersom vi båda gick på gymnastik brukade vi ha cirkus för hela området, tillsammans med de andra barnen som bodde där. Vi brukade stå för akrobatiken och bestämma vilka nummer vi skulle ha i cirkusen. Eftersom Kajsa var äldre än mig, såg jag upp till henne och ville leka med hennes kompisar, vilket kanske inte hon tyckte var så kul alla gånger, men hon lät mig oftast hållas :)

Jag och Kajsa

Min lillasyster Elin kom till världen när jag var 8 år och Kajsa var 10 år, så hon blev nästan som en blanding mellan ens syster och ens dotter. Vi bytte blöja pa henne och lekte med henne väldigt mycket. Men på senare år så känns åldersskillnaden inte så markant. Elin har bott i Spanien samtidigt som mig, vilket förde oss ännu närmare varann, och båda mina systrar brukar komma och hälsa på mig här. Vi har haft mycket glädje av varann genom åren. 

Elin, Kajsa och jag

Jag hoppas att min man är lika glad över att det blev en flicka som jag. Dock så finns det ett ordspråk här som lyder: Dos hijas y una madre-Infierno para el padre, vilket betyder ungefär att två döttrar och en mor, blir ett helvete för fadern. Men min pappa har ju faktiskt haft tre döttrar och en fru, och jag tror att han har överlevt med relativt få men :)

Hej, hej på dig, är du en kille eller en tjej...

I morgon smäller det. Då ska vi på ultraljud och troligtvis kommer de att kunna se om bebisen inne i magen är en pojke eller flicka. Min nyfikenhet hindrar mig från att vänta tills förlossningen med att se vad det blir. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Jag skulle bli lika glad om jag får en till dotter som om jag skulle få en son. Det är mest för att det är kul att veta.

Förresten så vet jag redan vad det blir, för det har Jaimes pappa sagt. Det ska bli en pojke. Han kan nämligen se sådant. Han kan se om en kvinna är gravid redan innan hon vet själv och även se vilket kön det är. När det gäller Alma hade han rätt, men vi får se vad teknologin säger i morgon.

När jag berättar för svenskar att vi ska ta reda på kön, så får man fragor som: Varför vill du veta det?Då blir det ju ingen överraskning sen, eller Spelar det nagon roll för dig om det blir en pojke eller flicka?. Nej, det spelar ingen roll, men det är kul att veta. Det känns som att denna fraga är känsligare än i Spanien. Detta beror troligtvis pa att det förekommit att föräldrar har gjort abort da de fatt ”fel kön”, vilket självklart är hemskt. Men har man inga sådana avsikter sa tycker jag inte att det är något fel med att ta reda på kön innan. Bara för att jag vet om det blir en flicka eller pojke så betyder ju inte det att det inte blir en överaskning när bebisen kommer. Bara att få hålla det lilla livet i sina armar och se det lilla ansiktet, är ju som en överaskning bara det. Men jag förstår de föräldrarna som väljer att vänta också. Jag är dock lite för nyfiken, och har alltid varit det. Har fortfarande ont i magen dagen innan julafton och innan min födelsedag i väntan på presenterna..

I Spanien är det vanligt att ta reda pa kön innan. Det kan bero på förberedelserna som skall göras innan bebisens födelse. Många kanske vill inreda det rosa barnrummet eller det blå pojkrummet (Detta gäller inte alla familjer, men det är mer vanligt i Spanien än i Sverige). Själv är jag uppväxt med brun overall och har fostrats av föräldrar som utbildats under jämlikhetens sjuttiotal, sa för mig tar det lite i mot. Alma har dock fått lite av varje (bade rosa och bruna overaller)J  I morgon berättar jag vad det blir, en han, hon eller hen...

Melodifestivalen

I helgen satt jag bänkad framför TVn och kollade på finalen i Melodifestivalen. Nu för tiden så kan man ju se festivalen via SVT live härifrån. Jag var dock själv då min man inte är sa värst förtjust i Melodifestivalen och min dotter tycker bättre om att se Törnrosa eller Lotta på Bråkmakargatan. Här är det dessutom så att man nästan måste skämmas lite när man säger att man ska se festivalen.

Jag har alltid tyckt om att se på musiktävlingar, och har sett melodifestivalen nästan varje år. När jag var mindre så kändes det som att det var lite pinsamt även i Sverige, men jag upplever att detta är något som förändras i takt med att tävlingen har ändrat form. I dag tittar många svenskar på festivalen och artisterna som deltar får oftast ett uppskjut i karriären efter att ha varit med. Jag tycker att låten som vann den svenska uttagningen i år var den bästa av de tävlande, dock så tycker jag inte att den slog Euphoria från förra året. Men jag tror ändå att den har stor chans att komma lånt i tävlingen.

I Spanien är det inte bara pinsamt att titta på festivalen, det är även pinsamt för artisterna som ställer upp.Här brukar de etablerade aritsterna inte ställa upp i tävlingen. Efter att varit med brukar de snarare försvinna eller bli allmänt kritiserade i både TV och radio. Efter många floppar, så ställde dock Pastora Soler, som är en välkänd spanska sångerska,  upp förra året. Hon sjöng alla bidrag och så fick man rösta om vilken låt som skulle gå vidare till Eurovision av dem. Låten som gick vidare var skriven av svenskar och hamnade på 10:e plats. I år har man gjort på liknande sätt. Den etablerade gruppen El sueño de Morfeo kommer att framföra låten "Contigo hasta el final".

Jag har bara hört den en gång så jag vet inte riktigt vad jag tycker än. Som det ser ut så tror jag dock att Robin kommer vinna över Spanien i alla fall men vi får se...

Borta bra men hemma bäst

Nu har vi kommit hem fran byn. Det är alltid lika skönt att komma hem till sitt egna hus, att ha sina egna saker och att fa sova i sin egen säng :) Med oss hem har vi en stor kasse med mat. Det är nämligen sa att när spanjorerna aker hem till sina föräldrar brukar de oftast fa mat för hela veckan med sig. De spanska mödrarna brukar nämligen fylla matlador med mat, frukt, grönsaker och godsaker. Det är även vanligt att ”barnen” tar med sig smutstvätten hem till mamma och pappa, som de sen tar med sig hem ren och struken. För svenska föräldrar är det mer viktigt att barnen ska vara självständiga och klara sig själva, även om mina föräldrar alltid varit lite mer spanska när det gäller att skämma bort oss pa detta sätt. 

Det har varit en mycket rolig helg för Alma, som har lekt hela helgen med Jaimes lilla kusin. De har skrattat och sprungit runt sa mycket sa Alma hade inte ens tid att sov siesta i dag..:) 

Alma och Jaimes kusin Bea busar i stället för att sova

När Alma kommer till byn sa brukar hela släkten komma förbi pa spontana besök för att träffa enda barnbarnet.  I Spanien, framförallt i mindre städerna, är det mycket vanligt med just dessa ”spontana besök”. Spanjorerna är otrligt gästvänliga. Man ringer inte innan man kommer utan man dyker upp och blir kvar den tid man vill. Det fascinerande är att trots att besöken är oväntade, är ”värden” eller ”värdinnan” alltid förberedd med en massa kakor, tilltugg och dryck, som de plockar fram vare sig om besöket tackar ja eller nej. När det gäller Jaimes mamma sa har hon alltid mycket av dessa spontana besök. Det spelar ingen roll hur manga som dyker upp, hon har alltid plats för alla som kommer. 

Varierad bjudgodis

Torrijas-Spanien svar pa fattiga riddare

  

Som svensk ska man ju gärna säga till langt i förväg innan man hälsar pa nagon, sa att man försäkrar sig om att den man hälsar pa inte har andra planer och framförallt för att ingen ska bli stressad. Men jag tror det är bra som svensk att fa ta del av detta, sa att man blir lite mer flexibel och öppnare för oväntade besök. Om vi var lite mer som spanjorerna, och inte tänka efter en andra gang innan man "valdgastar" nagon,  skulle det nog inte finnas lika manga ensamma människor i Sverige..