Amning (Lactancia Materna)

I går hade jag profylaxkurs igen, och denna gång var temat AMNING. Barnmorskan berättade om fördelarna med att amma, amningsställningar,myter kring amning och problem som kan uppstå på vägen.

Här är några av de hjälpmedel hon visade upp:

Bröstpump som användes vid sjukhuset, som även jag köpte hem sedan.

Manuell bröstpump

Amningskupor (viktigt att ha från första stund)

Bröstvårtskydd om man får såriga bröstvårtor

Amningskudde (Detta var inte den som barnmorskan visade upp utan den som jag hade hemma)

Jag kommer i håg när Alma föddes. Dagen efter förlossningen vaknade jag upp utan mage och med två silikonliknande bröst. Jag hade hört att det kunde ta upp tll 48 timmar innan mjölken kom, men i mitt fall så var de helt fullproppade med mjölk. Däremot gjorde det väldigt ont och jag kände mig nästan lite febrig. De var så hårda så det knappt gick att få ut något, och ännu svårare för en nyfödd bebis såklart. En av barnmorksorna på neonatoavdelningen berättade att man kunde duscha varmt och tömma brösten i duschen, och det gick jättebra. Detta tips gav även barnmorskan som håller i kursen jag går nu.

Med Alma gick det relativt bra att Alma. Det var dock stressigt i början, eftersom jag inte kunde amma i lugn och ro. Både hon och jag var inlagda i två veckor, fast på olika avdelnngar såklart. Eftersom hon var född för tidigt, var jag tvungen att amma henne var tredje timme. Jag gick ned till neonatavdelningen och vi hade drygt en timma med henne innan vi var tvungna att gå där ifrån.

Det var inte enkelt att amma henne i början eftersom hon låg i kuvös och hade slangar överallt. Hon var så liten och skör. Jag kommer i håg att jag stoppade in henne innanför min sjukhusrock så att hon inte skulle frysa och så att hon skulle vara närmare mig. Det var svårt att få henne att öppna munnen eftersom hon sov mest hela tiden. Men till slut gick det. Men det var en ständig stress att väcka henne och få henne att äta så fort som möjligt eftersom tiden var begränsad. Det var dessutom stressigt att ha en massa barnmorskor över en, som alla sade olika saker, och inte få sitta själv i lugn och ro med Alma.

Amning på sjukhuset

 

På nätterna gav de Alma nappflaska, med antingen min mjölk eller annan mjölk. Det fanns ett rum på sjukhuset där vi mammor fick sitta och pumpa ut mjölk. Man kände sig nästan som en mjölk-kossa, men det var bara att bita i hop. Men jag kommer i håg att det var mycket prestationsångest bland mammorna i salen. En del hade för lite mjölk, andra hade för mycket, och en del hade fått sår i bröstvårtorna så att det blödde. Att vi dessutom inte fick ha våra barn hos oss hela tiden, gjorde inte saken bättre.

Bebisarna vägdes varje dag för att kontrollera att de gick upp i vikt ordentligt. Jag var alltid nervös över om Alma hade fått i sig tillräckligt och hoppades varje dag att hon skulle ha ökat i vikt tillräckligt mycket för att komma hem med oss. 

När vi tillslut fick ta med Alma hem, var jag så otroligt lycklig. Jag hade blivit utskriven dagarna innan, men tillbringade dagarna på sjukhuset, eftersom jag var tvungen att gå dit var tredje timma ändå. Barnmorskan sa att vi skulle komplettera med konstgjord mjölk, men när jag kom hem från sjukhuset struntade jag faktiskt i det. Jag tyckte det kändes viktigt att Alma fick i sig så mycket bröstmjölk som möjligt, så hon fick helt enkelt äta när hon ville. Och det fungerade. Alma ökade i vikt kraftigt de närmaste veckorna, och blev allt mer lik en ”vanlig bebis”. 

Jag ammade Alma ca 10 månader. Det var möjligt mycket tack vare att jag var hemma under de månaderna. Jag hade utöver de 4 månaderna man fick, tagit ut mina semesterdagar och fyra månaders tjänstledighet. Vi får se hur det går med amningen denna gång. Tanken är att jag ska vara hemma ungefär lika länge, men jag kommer troligtvis inte ha lika mycket tid som jag hade med Alma eftersom jag nu kommer ha två barn att ta hand om..