Vecka 37

I dag gick jag in i graviditetsvecka 37 och bebisen finns fortfarande kvar i magen. Jag var helt säker på att mina levervärden skulle vara skyhöga även i denna graviditet, så jag har varit mer eller mindre beredd på att bli inlagd från vecka 34, då min dotter Alma föddes. Dock verkar de som att denna bebis vill stanna kvar lite längre. Förra veckan fick jag restultaten från alla blodprov de tog för ett par veckor sedan. Alla värden var bra, vilket känns otroligt bra. 

Jag och min mage

Från och med vecka 37 räknas barnet som fullgånget, så det skulle inte göra något om min lilla bebis skulle födas nu, även om det gärna kan få vänta någon vecka till. Enligt min vän google, väger barnet nu ca 3 kg och är ca 48 centimeter lång. De flesta barnen har vid denna tidpunkt vänt sig med huvudet nedåt. Som jag har förstått det har min bebis gjort detta redan i vecka 20. Däremot så vet jag inte om det blivit fixerat än, även om det känns så eftersom det trycker på väldigt mycket.

Jag är sjukskriven sedan två veckor tillbaks på grund av ryggen som har varit lite besvärlig under denna graviditet. Min doktor var väldigt snäll och professionell, inte alls som den läkare som jag hade tidigare som poängterade tydligt att graviditet minsann inte är någon sjukdom, och det kändes som att hon tyckte att man gärna skulle stå ut med ännu mer under graviditeten än vad man skulle göra i vanligt fall. Jag kan väl hålla med om att graviditeten i sig inte är en sjukdom, snarare motsatsen till sjukdom eftersom det är ett liv man bär på. Däremot så är symptomen under gravideten oftast värre än många sjukdomssymptom. Alla kroppar reagerar givetvis olika, en del kvinnor mår bra under hela graviditeten, men att mötas av denna attityd när man är helt utslagen är verkligen inte trevligt. Jag är glad att jag fick en ny doktor nu när vi flyttade :)

Det har varit bra för mig att kunna vila och förbereda mig inför ”domedagen”.  Med Alma hann jag inte med att förbereda mig alls. Jag hade endast inhandlat en amningsbehå, dagen innan jag blev inlagd, för jag tänkte att jag skulle vara väl förberedd.. Jag hade inte köpt amningskupor, så jag var tvungen att använda toalettpapper, vilket inte var någon hit direkt. Bindor fick jag som tur var på sjukhuset. Jag hann inte med att packa någonting överhuvudtaget, eftersom allt gick så fort. Jaime var tvungen att åka hem och snabbt packa i hop lite basgrejer, som han tog med sig i några plastpåsar :) Så denna gång vill jag vara väl förberedd.

De närmaste veckorna kommer bli aningen jobbiga, det kommer att vara 35 grader minst och det kommer bli svårt att underhålla stackars Alma i denna värmen, och jag har inte överdrivet mycket energi just nu heller. Jag får försöka ta henne till närmsta pool så hon kan svalka av sig lite i alla fall :)