Jag läste precis en artikel om vikten av att sjunga för sina barn. Tydligen så ska barn som sjungit mycket unders sina första levnadsår vara mer förberedda för skolan, jämfört med de som sjungit mindre. Dels så är det ett bra sätt att lära sig språket på, och dels gör sången att barnet får bättre inlärningsförmåga och utvecklas därmed snabbare.
När jag var liten
sjöng jag väldigt mycket, tack vare min mamma som alltid sjöng för oss när vi
var små. Eftersom mamma är förskolärare kunde hon alla tänkbara barnvisor och
hon har dessutom en väldigt vacker röst att lyssna på. När jag blev lite äldre
slutade jag att sjunga, men när jag blev mamma så kom det automatiskt att jag
sjöng för Alma, alla de sånger som min mamma hade sjungit för mig.
Nu kommer ju inte
jag i håg alla sånger såklart, så därför använder jag mig mycket av
barnkammarböckerna. Vi hade en sådan när jag var liten, men nu finns det hur
många som helst på marknaden. Jag har den silvriga och den skimrande
barnkammarboken, som är de som innehåller flest sånger och en skiva till också.
Jag sjunger mest på kvällarna i form av en godnattvisa. Hennes favoriter är:
Vargen ylar
Nu i ro slumra in
Alla ska sova för nu är det natt
Thula Sana
Alma pratar mest
på spanska, men det roliga är att hon sjunger mest på svenska för att jag har
sjungit så mycket för henne under de här åren. I bland sjunger hon sig själv
till sömns till och med. Tiden får utvisa om sjungandet gjort henne mer förberedd inför skolstarten i höst:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar