Vecka 30

Då har man gått in i graviditetsvecka 30. Det känns faktiskt ganska tryggt eftersom bebisen troligtvis skulle överleva om den föddes nu. Lungor och matsmältningssystem är nästan färdigutvecklade och tydligen så kan bebisen fixera blicken nu och se skillnad på ljus och mörker.

Nu är bebisen ungefär 40 cm lång och väger ca 1,5 kg. Jag vet inte rikigt hur den ska kunna fortsätta växa i mig, då jag redan känner mig stor som ett hus. Det är tydligen trångt i magen nu, men det hindrar inte den här bebisen från att röra sig konstant. Detta lilla liv har varit väldigt aktivt ända från första början, redan på andra ultraljudet så hade barnmorskan svårt att hitta hjärtat för att hon rörde sig så mycket. Nu är det mer kraftiga rörelser. I bland får jag ganska hårda sparkar som nästan gör ont.

Jag har inte ont i ischiasnerven längre, vilket är otroligt skönt. Däremot så har jag haft väldigt mycket sammandragningar på sista tiden. Men det hade jag med Alma också, så jag är inte så orolig för det.

Trots att jag inte har några svåra åkommor så jobbar jag ganska mycket hemifrån just nu. De dagar jag har åkt till kontoret har jag varit helt matt när jag kommit hem så jag knappt orkar åka och hämta Alma. Det är mycket restiden som gör att jag blir trött och yr, men sedan så måste jag gå upp så mycket tidigare när jag jobbar hemifrån också, vilket jag inte riktigt orkar med just nu. Det är enorm fördel att kunna arbeta hemifrån så mycket som jag gör när man är gravid. Förmodligen kommer detta innebära att jag kan arbeta ända fram till förlossningen, men det beror ju helt på vad som händer på vägen såklart.

Jag är så glad att jag har en sådan fin man som Jaime. Ända sedan jag blev gravid har han gått upp på nätterna när Alma vaknat (förut delade vi på detta), och han låter mig sova på morgnarna. För mig är mycket viktigt att få sova. Om jag inte får tillräckligt med sömn så blir jag ett vrak, och jag har märkt att mitt behov har ökat under graviditeten.

Alma verkar tycka att det ska bli kul att träffa sin lillasyster, hon brukar prata med henne och pussa på min mage. Hoppas att hon har samma positiv inställning när lillasyster väl kommer :)