Mitt spanska bröllop

Den 2 maj 2009, gifte jag mig med min man Jaime, i hans barndomsstad Villacañas. Innan jag gifte mig hade jag aldrig varit på något bröllop i Spanien, så jag visste inte riktigt vad som väntade, men det kom att bli en härlig och spännande upplevelse.

Vi valde att gifta oss i Spanien i den katolska kyrkan dit Jaimes föräldrar brukar närvara. Varken jag eller Jaime är speciellt troende, men vi tyckte båda att det vore fint med ett kyrkbröllop och då många av gästerna var från Villacañas skulle det bli enklare att anordna bröllopet just där.

Från början var jag lite orolig för om jag skulle bli tvungen att konvertera till katolicismen för att kunna gifta mig där, men det behövdes inte. Däremot var vi tvungna att gå en kurs curso prematronial, för att förbereda oss inför livet som gifta. Kursen gavs av en man som var aktiv i kyrkan, och behandlade ämnen som kärlek, parlivet, familjeekonomi, faderskap, och ”naturliga”preventivmedel. Kursen höll på under 12 veckor och varje vecka var det ett gift par som var inbjudna för att prata om ett specifikt tema. Kursen hade givetvis sina religiösa inslag men till stor del tycker jag att den var intressant och tycker att alla par borde gå en sådan kurs som förbereder än lite för sambolivet. Många svenskar har bott i hop i många år innan de gifter sig, men i Spanien är detta något som blivit vanligare först på senare år. Många bor fortfarande hemma hos sina föräldrar tills de gifter sig och då blir såklart förändrigen från ogift till gift mer påtagligt. Jaime och jag hade bott i hop i ca 5 år innan vi gifte oss, men trots det tycker jag man kunde få några bra tips inför framtiden.

Bröllopet var relativt litet för att vara i Spanien. Vi hade bjudit 180 gäster. Vanligtvis brukar det vara mycket större och överskrida 200 åtminstone. Detta beror delvis på att jag självklart inte kunde bjuda med så många från Sverige av logistiska själ, men också på grund av att man i Sverige inte bjuder folk man inte har en relation till (i Spanien brukar även föräldrarnas vänner och kollegor vara inbjudna). Oftast är det föräldrarna som finansierar bröllopet här, även om man brukar få tillbaka en stor summa av det i och med att gästerna brukar betala för att gå på bröllop. I stället för att köpa present så lägger man 100 euros och uppåt. Desto närmare relation man har med brudparet, desto mer pengar lägger man.

I Jaimes by är det tradition at bruden och hennes far vandrar genom byn till kyrkan, vilket vi gjorde i vårat fall också. Jag kände mig nästan som en kändis när jag gick där genom byn. Folk gick ut på gatan för att se mig där jag gick i arm med min pappa. 

 När vi kom gram till kyrkan väntade Jaime vid altaret på mig med sin mamma Pilar. 

Ceremonin var kortare än vanligt eftersom den inte innehöll mässa, vilket var ganska skönt för de icke spansktaliga gästerna. Jag hade dock översatt programet och stora delen av ceremonin till de svenska gästerna och prästen använde sig av min lillasyster Elin som spontant fick bli tolk under delar av ceremonin. Hon klarade jobbet galant. Vid ett ögonblick fick prästen dock inte kontakt med Elin och använde sig i stället av en nervös och oförberedd brud (nämligen jag) i stället, vilket inte gick lika galant. De delarna av ceremonin väljer jag att inte titta på när vi ser bröllopsvideon :)

Elin som spontantolk

Jaimes bror Paco och min syster Elin läste ett utsnitt av bibeln var.

Här är vi när vi precis har gått utifrån kyrkan.

Efter cereremonin väntade Paco på oss med en bil som skulle köra oss till en park för att ta lite bilder.

 Här är några av bilderna vi tog i parken.

 

Middagen ägdes rum på restaurang Torres, som låg på gångavstånd från kyrkan.

När vi kom fram till restaurangen var alla gästerna redan där och vi fick skåla champagne med våra föräldrar

 

Jag och Jaime fick sitta upphöjt över alla andra bredvid våra föräldrar. Man kände sig nästan som kungen och drottningen :)

Jaime och jag

Jaimes föräldrar Paco och Pilar

Min pappa Johan och min mamma Irene

Efter middagen var det dags för tårta och tårtan skärdes med svärd, vilket är tradion i Villacañas.

 

Efter tårtan var det dag för dans och fri bar hela natten. Festen inleddes med en dans av brudparet.

Vi hade dock inte övat in någon dans (vi hade ju som sagt inte varit på så många bröllop tidigare), så det blev lite improviserat kan man säga.

Festen höll på till kl fem ungefär och vi var i princip de sista som lämnade festplatsen :)