Körlektion

I dag har jag haft körlektion. Jag skulle lära mig att parkera. Det gick väl sådär bra kan man säga. Vissa saker verkar det som att jag måste göra 100 gånger för att förstå hur jag ska göra. Tyckte det verkar lättare att parkera på känn i stället för att använda sig av jobbiga referenspunkter som jag inte förstod. Men jag antar att det är ganska lätt när jag väl förstår hur alla hänger i hop.

Det allra flesta tar körkort när de precis fyllt arton, vissa av oss väntar tyvärr lite längre och passar på när man har en dotter och har en till på väg, bor i ett främmande land och arbetar.Hade jag gått tillbaks i tiden hade jag tagit det när jag var ung och pigg och bara hade studierna att tänka på. Anledningen för att jag väljer detta ”optimala” tillfälle att ta körkort på är att jag redan har väntat för länge och jag inte kommer att kunna klara av vardagen med två barn och endast cykel.

Teorin har jag klarat av, gjorde teoriprovet i februari och blev godkänd. Vägen dit var däremot ganska jobbig. Jag brukar inte ha problem med att lära mig saker, men graviditens första tre månader sammanföll med de månader jag skulle lära mig teorin. Jag mådde illa nästan varje dag och var mycket trött på kvällarna, då jag skulle ha lektionen. Men nu är det gjort i alla fall och jag blev hemskt glad när jag fick veta att jag blev godkänd.

Nu är det bara det praktiska kvar. Jag trodde inte att jag skulle ha något problem med denna bit, men märker att graviditetshormonerena gör mig trög i huvudet och mer disträ än vanligt. Jag hoppas att jag lyckas ta körkortet innan jag blir för stor och framförallt innan förlossningen, för det kan nog bli svårt att gå i väg på körlektioner när man har en 3-åring och en nyfödd bebis hemma:)