Alicias första månad

Första månaden med Alicia har varit ganska intensiv. Att vara tvåbarnsförälder är hemskt roligt, men ganska energikrävande. En treårig som precis har börjat skolan och ett spädbarn som skall äta, sova, rapas och bäras på har helt olika behov, och som förälder skall man göra allt för att tillfredställa dessa.

Alma har stort behov av att röra på sig och leka. Som tur är har vi en innergård där hon brukar leka och springa runt med de andra barnen i byggnaden. Vi har fått bra kontakt med de nya grannarna, så det känns bra att gå ned och ”rasta av henne” efter hon har ätit mellanmål. Nu börjar det på att bli lite svalare framåt kvällen, så vi behöver inte vänta tills sent längre med att gå ut, vilket är väldigt skönt. Alicia har även ett väldigt stort behov av att pussa på sin lillasyster, vilket Alicia kan tycka är lite jobbigt, så man får vara med kontrollera pussarna lite. Jag har förklarat för Alma att man får låta Alicia vara i fred lite när hon äter och när hon sover för annars blir hon stressad och börjar skrika. Alma, som är full av kärlek, har i bland lite svårt att förstå det. Jag tycker att Alma är väldigt gullig mot sin lillasyster. Däremot har hon blivit väldigt mammig. Troligtvis för att jag måste ägna ganska mycket tid till Alicia. Hon har börjat vakna på natten för att komma in och lägga sig och sova bredvid mamma, och hon har svårt att lämna mig och Alicia på morgonen. Men när hon väl är i skolan så trivs hon och jag möts alltid av en glad Alma när jag hämtar upp henne.

 Alicia äter och sover väldigt mycket, som spädbarn brukar göra. Amningen flyter på bra. Jag upplever att hon får i sig mer mat än vad Alma fick när hon var i samma ålder. Troligtvis på grund av att Alma var för tidigt född och hade mindre kraft när hon sög. Alicia kan däremot bli stressad när hon äter. Hon suger med sådan kraft så det kommer ut för mycket mjölk och då börjar hon gallskrika för hon inte vet vad hon ska gör av allt. Men det är mest när hon är trött och inte så hungrig som det blir så. Hon har ett enormt stort sugbehov. Det hade visserligen Alma också, men med henne hade jag tid att sitta och amma hela dagen om det nu behövdes. Nu när jag har två barn kan jag inte sitta och amma hela tiden eftersom Alma också behöver sin mamma. Vi har därför börjat med napp, och det fungerar bra att söva henne och lugna ner henne med den. Hon sover bra på nätterna. Oftast vaknar hon bara en eller två gånger för att äta och sen somnar hon. I natt vaknade hon kl 5 och somnade direkt efter jag ammat henne och sov till klockan 9. Det känns ganska lyxigt :) Däremot är hon mer vaken på dagarna, och när hon är vaken vill hon gärna att man ska hålla i henne. Det duger dessutom inte med att man håller i henne, utan man ska gärna gå runt med henne. Stannar man så börjar hon genast klaga. Som tur är har jag fått lånat en sjal som jag kan bära henne i. När jag lägger henne där så somnar hon efter fem minuter :)

 När kvällen kommer är både jag och Jaime helt slut. Efter att Alma har lekt färdigt, duschat, ätit kvällsmat, borstat tänder, gått på toa, hört saga och hört sång och äntligen somnat, och Alicia lugnat ned sig efter några timmars orolighet kan vi äntligen andas ut. Några filmer blir det inte längre, men ett avsnitt av någon av de serier vi följer försöker vi att se innan vi går och lägger oss för att kunna slappna av ett tag även om jag många gånger somnar innan avsnittet är slut. Det är väl så här det ska vara när man är tvåbarnsförälder antar jag... Det är ju tur att de är så söta...:)

Så här ser Alicia ut nu:

 

Almas första skoldag

I går började Alma skolan efter att ha haft semester i en månad. Både jag och Jaime var lite oroliga över hur det skulle gå. Även om hon har gått på förskolan sedan hon var 10 månader så är det ändå skillnad på att börja skolan. Klasserna är större, aktiviteterna ändrar karaktär och hon får ny fröken och nya klasskamrater.

När vi kom till skolan var det en lång kö för att lämna barnen. I Spanien har man inte inskolning på samma sätt som i Sverige. Här lämnar man barnen från första dagen vid porten, och barnen följs av en lärare som leder dem till klassrummet. För en del barn är detta ganska otäckt, att bli överlämnad till en främmande människa utan att mamma och pappa varit med först. Därför var det många av barnen som grät och klamrade sig fast hos sina föräldrar. Det var även ett flertal mammor som grät i tystnad efter att ha lämnat sitt barn. Alma däremot försökte tränga sig i kön för att gå in så fort som möjligt. Vi har pratat ganska länge om hur kul det ska bli när hon börjar skolan, så hon var väldigt förväntansfull över hur det skulle bli. Dagarna innan blev hon nästan arg för att hon inte fick gå till skolan redan då. När de kom och hämtade henne gick hon med den vuxna som kom med ett leende på läpparna. Jag och Jaime andades ut och kände en stor lättnad och stolthet över vår lilla tjej. 

Alma med sin skoluniform

När vi hämtade upp henne på eftermiddagen, möttes vi av hennes fröken, som sa att allt hade gått jättebra och att Alma är en väldigt kärleksfull liten tjej. När vi gick därifrån gav hon alla sin kamrater en puss på kinden. 

Jag fick en väldigt bra uppfattning av Almas fröken, vilket känns mycket skönt. Hon hette Virginia och ska prata spanska med barnen. Andra halvan av dagen är det en annan lärare som är i klassrummet och pratar engelska med barnen. Sedan kommer de lära sig att räkna och skriva också fast de bara är tre år. Det ska bli spännande att se  hur mycket hon kommer lära sig :)