Vecka 30

Då har man gått in i graviditetsvecka 30. Det känns faktiskt ganska tryggt eftersom bebisen troligtvis skulle överleva om den föddes nu. Lungor och matsmältningssystem är nästan färdigutvecklade och tydligen så kan bebisen fixera blicken nu och se skillnad på ljus och mörker.

Nu är bebisen ungefär 40 cm lång och väger ca 1,5 kg. Jag vet inte rikigt hur den ska kunna fortsätta växa i mig, då jag redan känner mig stor som ett hus. Det är tydligen trångt i magen nu, men det hindrar inte den här bebisen från att röra sig konstant. Detta lilla liv har varit väldigt aktivt ända från första början, redan på andra ultraljudet så hade barnmorskan svårt att hitta hjärtat för att hon rörde sig så mycket. Nu är det mer kraftiga rörelser. I bland får jag ganska hårda sparkar som nästan gör ont.

Jag har inte ont i ischiasnerven längre, vilket är otroligt skönt. Däremot så har jag haft väldigt mycket sammandragningar på sista tiden. Men det hade jag med Alma också, så jag är inte så orolig för det.

Trots att jag inte har några svåra åkommor så jobbar jag ganska mycket hemifrån just nu. De dagar jag har åkt till kontoret har jag varit helt matt när jag kommit hem så jag knappt orkar åka och hämta Alma. Det är mycket restiden som gör att jag blir trött och yr, men sedan så måste jag gå upp så mycket tidigare när jag jobbar hemifrån också, vilket jag inte riktigt orkar med just nu. Det är enorm fördel att kunna arbeta hemifrån så mycket som jag gör när man är gravid. Förmodligen kommer detta innebära att jag kan arbeta ända fram till förlossningen, men det beror ju helt på vad som händer på vägen såklart.

Jag är så glad att jag har en sådan fin man som Jaime. Ända sedan jag blev gravid har han gått upp på nätterna när Alma vaknat (förut delade vi på detta), och han låter mig sova på morgnarna. För mig är mycket viktigt att få sova. Om jag inte får tillräckligt med sömn så blir jag ett vrak, och jag har märkt att mitt behov har ökat under graviditeten.

Alma verkar tycka att det ska bli kul att träffa sin lillasyster, hon brukar prata med henne och pussa på min mage. Hoppas att hon har samma positiv inställning när lillasyster väl kommer :)

Eurovision

I helgen var det dags för Eurovisionschlagerfestivalen. Jag tvingade min man och min dotter titta med mig. Alma var mer lättövertalad, eftersom det innebar att hon fick stanna uppe längre än vanligt. Jaime däremot hade nog hellre velat titta på någon actionfilm eller japansk tecknad film, men som god make ställde han upp :)

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det inte lika populärt att titta på Eurovision här. Man blir nästan hånad när man säger att man gillar det. Enligt spanjorerna har Spanien ingen chans alls att vinna eftersom allt är politik. De nordiska länderna röstar på varandra och länderna i öst röstar på varandra. Visst ligger det något i det, men jag tror det mest beror på att vi i Norden lyssnar på samma typ av musik, så samma låt kan gå hem i samtliga nordiska länder. Men om det bara var politik så skulle ju inte Irland vara det land som vunnit flest gånger, med tanke på att deras grannländer är relativt få.

Jag tyckte om ganska många låtar i årets Eurovision. Den danska som vann var bra, men jag tyckte även om Ungern, Tyskland, Belgien, Moldavien och Sverige såklart. Sen tyckte jag Greklands bidrag livade upp stämningen :)

Danmarks bidrag (vinnarlaten)

Emelie de Forest-Only teardrops

Ungerns bidrag:

ByeAlex - Kedvesem

Tysklands bidrag:

Cascada-Glorious

Belgiens bidrag:

Roberto Bellarosa - Love Kills

Moldaviens bidrag:

Aliona Moon - O Mie 

Greklands bidrag:

Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis - Alcohol Is Free

 Jag gillade hur Sverige lagt upp showen, och tyckte det var mycket bra att ha Petra Mede som ensam programledare. Oftast brukar det vara en man som är lite halvrolig och en vacker tråkig kvinna i fina klänningar. Jag tycker att Petra gjorde ett jättebra jobb :) Däremot så verkade inte den svenska humorn gått hem hos den spanska kommentatorn. Han sa flera gånger under sändningen att vi svenskar har en mycket speciell humor. Jag tror att den svenska självironin kan vara svår att ta in som spanjor. Det har jag märkt själv när jag har försökt att säga något självironiskt. Folk har mest trott att jag lider av dåligt självförtroende då..

Elin och Terje på besök

Förra helgen var min lillasyster Elin och hennes pojkvän Terje på besök. Det var en händelserik helg, men något lugnare än vad det brukar vara när Elin är på besök.Vi hann i alla fall med både tapasrundor, födelsedagsfirande, och grillning.

Både Elin och Terje är vegetarianer, vilket kan göra det lite svårt att hitta passande tapas. De flesta tapas innehåller nämligen kött och fisk av något slag. Men de lyckades få i sig patatas alioli, patatas bravas (potatis med stark ketchupliknande sås), gulas (ser nästan ut som små ålar men är gjorda av crabfish eller torsk) och tortilla de patatas (spansk potatisomelett).

Patatas alioli

Patatas bravas

Tosta de gulas

Tortilla de Patatas

Självklart fick de Ruedavin och öl till. Men Terje fick även prova något nytt, nämligen caña con limón, som är öl blandat med fanta citron. I Spanien är det vanligt att beställa detta när man är ute och äta tapas, som ett svagare alternativ till ölen. Jag fick däremot hålla mig till ett ännu svagare alternativ. Cerveza sin (alkoholfri öl) eller caña sin con limón (alkoholfri öl blandat med fanta citron).

Godaste Ruedavinet

Caña con limón

Cerveza sin

Jag fyllde år den 13 maj, och som vanligt bjöd jag hem våra vänner på smörgåstårtor. Jag har en standardtårta som jag brukar göra med lax och räkor, men har på senare år börjat göra en ost och skinktårta för de som inte tål eller inte tycker om skaldjur.

Lax och räktårtor

Ost och skinkårta

Här är några bilder från kvällen.

Dagen efter mitt födelsedagsfirande var det dags för picknick med grillning. Vi åkte till en park i narheten och tog med oss engångsgrillar och det vi skulle grilla. Vi hade gjort i ordning bade vegetariska och vanliga grillspett, vilket kanske ar mer vanligt att grilla i Sverige an har. Vi tog aven med chorizo, lomo, salchicas och morcilla. 

Har ar några bilder från grillningen:

Grillmastaren

Jaime och jag

Till bords

Jag och Elin

Jag, Alma och Elin

Jag, Terje och Elin

Alma med solhatten pa

Terje bjuder upp Alma till dans

 Det var som vanligt jattemysigt att ha min lillasyster har pa besok, och hemskt trevligt att lara kanna Terje lite battre.

Benidorm

Förra helgen var vi i Benidorm, som ligger längs Costa Blanca på den spanska medelhavskusten. När man kommer dit första gången slås man av de höga skyskrapor som rests för att uppfylla turismens behov. De är verkligen inte vackra och passar inte in på den annars mycket vackra stranpromenaden. 

Staden är invaderad av engelskmän, tyskar och svenskar året runt som åker dit för att njuta av sol och bad. Men det är även många spanjorer som åker hit, framförallt från den äldre generationen. Den stranden som vi brukar gå till är handikappanpassad eftersom publiken på denna strand består mest av äldre människor. De har även en kör som består av pensionärer som samlas på stranden för att sjunga varje dag. 

Vi åker dit mest för att det är den närmaste stranden från Madrid och för att Jaimes farbror har en lägenhet där som vi får bo i när vi åker dit. Jag älskar att vara vid havet och att sola och bada som en äkta svensk, medan Jaime helst sitter i skuggan eller inomhus med neddragna fönster när det är varmt ute.

Det tar ca 5 timmar att ta sig till Benidorm från Madrid i bil. Resan kan kännas lång när man åker med barn, men vi har som tur var en bärbar dvd som Alma brukar titta på under resan. Medan hon tittar på film är hon lugn som en filbunke och vi kan resa helt utan problem. Vi brukar även försöka tajma så vi åker precis när hon ska sova siesta.

Det var hemskt skönt att kunna vara där och bara njuta av familjen. Både jag och Jaime hade haft mycket att stå i så det var perfekt att tillbringa några dagar på stranden.  Dessutom var det inte så mycket folk under dessa dagar, så vi hade stranden nästan för oss själva :) 

Alma tyckte det var helt underbart att vara på stranden, det var ju som att ha en enorm sandlåda där hon kunde gegga hur mycket hon ville. 

Alma leker i "sin sandlåda"

Jaime tyckte också det var roligt att gegga i sanden och bygga sandslott, så jag kunde sitta och njuta av solen i en solstol under tiden:)

På kvällarna tog vi det ganska lugnt och gick ut och åt tapas. De har en gata i Benidorm som har mycket goda och relativt billiga tapas. Där serverar de den slags tapas som de äter i norra Spanien, som är lite mer avancerade än de tapas som man kan hitta här.

Tapas i Benidorm

Det är väldigt mysigt att promenera i Benidorm, så efter middagen gick vi längs strandpromenaden och även upp till en utsiktsplats som är väldigt fin. Här är några bilder därifrån:

 Jag fick lite mersmak, så jag hoppas att vi åker dit snart igen, när det är lite varmare, men det beror ju såklart på hur graviditeten flyter på:)

Mitt spanska bröllop

Den 2 maj 2009, gifte jag mig med min man Jaime, i hans barndomsstad Villacañas. Innan jag gifte mig hade jag aldrig varit på något bröllop i Spanien, så jag visste inte riktigt vad som väntade, men det kom att bli en härlig och spännande upplevelse.

Vi valde att gifta oss i Spanien i den katolska kyrkan dit Jaimes föräldrar brukar närvara. Varken jag eller Jaime är speciellt troende, men vi tyckte båda att det vore fint med ett kyrkbröllop och då många av gästerna var från Villacañas skulle det bli enklare att anordna bröllopet just där.

Från början var jag lite orolig för om jag skulle bli tvungen att konvertera till katolicismen för att kunna gifta mig där, men det behövdes inte. Däremot var vi tvungna att gå en kurs curso prematronial, för att förbereda oss inför livet som gifta. Kursen gavs av en man som var aktiv i kyrkan, och behandlade ämnen som kärlek, parlivet, familjeekonomi, faderskap, och ”naturliga”preventivmedel. Kursen höll på under 12 veckor och varje vecka var det ett gift par som var inbjudna för att prata om ett specifikt tema. Kursen hade givetvis sina religiösa inslag men till stor del tycker jag att den var intressant och tycker att alla par borde gå en sådan kurs som förbereder än lite för sambolivet. Många svenskar har bott i hop i många år innan de gifter sig, men i Spanien är detta något som blivit vanligare först på senare år. Många bor fortfarande hemma hos sina föräldrar tills de gifter sig och då blir såklart förändrigen från ogift till gift mer påtagligt. Jaime och jag hade bott i hop i ca 5 år innan vi gifte oss, men trots det tycker jag man kunde få några bra tips inför framtiden.

Bröllopet var relativt litet för att vara i Spanien. Vi hade bjudit 180 gäster. Vanligtvis brukar det vara mycket större och överskrida 200 åtminstone. Detta beror delvis på att jag självklart inte kunde bjuda med så många från Sverige av logistiska själ, men också på grund av att man i Sverige inte bjuder folk man inte har en relation till (i Spanien brukar även föräldrarnas vänner och kollegor vara inbjudna). Oftast är det föräldrarna som finansierar bröllopet här, även om man brukar få tillbaka en stor summa av det i och med att gästerna brukar betala för att gå på bröllop. I stället för att köpa present så lägger man 100 euros och uppåt. Desto närmare relation man har med brudparet, desto mer pengar lägger man.

I Jaimes by är det tradition at bruden och hennes far vandrar genom byn till kyrkan, vilket vi gjorde i vårat fall också. Jag kände mig nästan som en kändis när jag gick där genom byn. Folk gick ut på gatan för att se mig där jag gick i arm med min pappa. 

 När vi kom gram till kyrkan väntade Jaime vid altaret på mig med sin mamma Pilar. 

Ceremonin var kortare än vanligt eftersom den inte innehöll mässa, vilket var ganska skönt för de icke spansktaliga gästerna. Jag hade dock översatt programet och stora delen av ceremonin till de svenska gästerna och prästen använde sig av min lillasyster Elin som spontant fick bli tolk under delar av ceremonin. Hon klarade jobbet galant. Vid ett ögonblick fick prästen dock inte kontakt med Elin och använde sig i stället av en nervös och oförberedd brud (nämligen jag) i stället, vilket inte gick lika galant. De delarna av ceremonin väljer jag att inte titta på när vi ser bröllopsvideon :)

Elin som spontantolk

Jaimes bror Paco och min syster Elin läste ett utsnitt av bibeln var.

Här är vi när vi precis har gått utifrån kyrkan.

Efter cereremonin väntade Paco på oss med en bil som skulle köra oss till en park för att ta lite bilder.

 Här är några av bilderna vi tog i parken.

 

Middagen ägdes rum på restaurang Torres, som låg på gångavstånd från kyrkan.

När vi kom fram till restaurangen var alla gästerna redan där och vi fick skåla champagne med våra föräldrar

 

Jag och Jaime fick sitta upphöjt över alla andra bredvid våra föräldrar. Man kände sig nästan som kungen och drottningen :)

Jaime och jag

Jaimes föräldrar Paco och Pilar

Min pappa Johan och min mamma Irene

Efter middagen var det dags för tårta och tårtan skärdes med svärd, vilket är tradion i Villacañas.

 

Efter tårtan var det dag för dans och fri bar hela natten. Festen inleddes med en dans av brudparet.

Vi hade dock inte övat in någon dans (vi hade ju som sagt inte varit på så många bröllop tidigare), så det blev lite improviserat kan man säga.

Festen höll på till kl fem ungefär och vi var i princip de sista som lämnade festplatsen :)